Möt vår kollega
Susanne Eriksson, undersköterska

Susanne började som undersköterska i Heby kommun på Harbo hemtjänst 1990. Hon har under åren arbetat på Blåklockan, Gullvivan, Kvarnängen, Tallgården och Liljebacken och några av de gamla arbetsplatserna finns inte idag.

- Jag har arbetat i många år och mestadels har jag arbetat natt och trivts med det, det är först de senaste åren som jag har börjat arbetat dag säger Susanne.

Egentligen hade Susanne tänkt sig en helt annan yrkesbana

- Jag började läsa till bilmekaniker på fordonstekniska programmet men det var inte för mig så jag hoppade av den utbildningen. Istället fick jag en ungdomsplats, som det hette då, på Johannelundsgårdens äldreboende i Uppsala och sedan dess har jag arbetat inom vården.

Älskar de äldre

Susanne tycker om sitt arbete och trivs bra på Liljebacken i Tärnsjö där hon arbetar nu. Att vara med och runt äldre människor är något hon är uppvuxen med.

- Jag har alltid haft både mormor, morfar, farmor och farfar runt omkring mig när jag växte upp och jag älskar de äldre.

Mer aktiviteter

Att få göra aktiviteter och fixa, fira, engagera de äldre är något som Susanne gillar. Hon upplever att det har blivit en nysatsning på just det inom äldreomsorgen på senare år.

- Det var mycket neddragningar ett tag men nu är det tillbaka att vi har möjlighet att fira och anordna aktiviteter och skivor. De äldre tycker att de är så roligt och alla deltar efter förmåga så klart. Vi är bra på det här på Liljebacken, vi är kreativa.

Ett leende gör dagen

Arbetet har många positiva sidor men självklart finns det utmaningar

- Jag tycker mest om närkontakten med de äldre och att få förgylla deras dagar. När man får ett leende eller ett skratt så blir man så glad och suger åt sig. Sedan är de en utmaning med de som har svår demens, får man ett skratt där då är man lycklig hela dagen.

Fritid?

Fritiden är kanske inte alltid så lugn för Susanne som bor på gård och har många barn.

- Jag har sex barn och en stor gård så jag har fullt upp hela tiden ler Susanne

Tack Susanne!