Mariann är Bibliotekarie inte bara till yrket utan också i själ och hjärta. Hon började på Östervåla bibliotek 1985 men startade karriären som vikarierande barnbibliotekarie i kommunen redan 1982.

- Jag gick på arbetsintervju med min son som är född i januari samma år. Så jag gick direkt på föräldraledighet när jag hade fått min nya tjänst. När jag började i Östervåla så kom jag till ett ställe som var mycket socialt, vi hade Barbro Lindman som filialföreståndare då och hon var mycket entusiastisk och ambitiös. Det var väldigt och är väldigt kul. Vi lyssnar och finns tillgängliga för orten och har haft mycket lokal samverkan och utveckling. Det har hänt mycket, säger Mariann

Inga datorer

Tjänsten som Mariann fick 1985 som bibliotekarie i Östervåla var ny. Sedan dess har mycket hänt inom yrket.

- Det fanns inte en dator när jag började, vi hanterade utlåningar manuellt och det fanns ett kort längts bak i boken som man stämplade. Vi hade kortkatalog för böckerna och vi satte gem för att se att boken var bokad. Men allt fungerade, även om det blev strömavbrott ler Mariann.

Idag är yrket mycket nätbaserat och bibliotekarier idag hanterar mycket mer information och källor. Trots stora förändringar och olika förutsättningar genom åren så har Mariann alltid brunnit för sitt yrke.

- Det är det roligaste jobb som finns. Möjligheten att förmedla hela världen till någon. Jag har fått följa barn från nyfödda till skolan och vara med om deras utveckling. Jag träffar äldre och yngre och har varit och är hela tiden stimulerad för att yrket är så givande.

Den största utmaningen

Utmaningar finns såklart också, den tekniska utvecklingen är en del men den största utmaningen är en annan tycker Mariann.

- Att gallra böcker är oerhört svårt. När det kommer till faktaböcker är det en sak för saker och ting förändras och fakta uppdateras men skönlitteratur är svårt att gallra. Vi har bara de hyllmeter vi har och vi köper hela tiden in fler böcker. Vi säljer såklart de böcker vi gallrar men det är ändå en stor utmaning.

Vill inte gå i pension

Mariann som idag är 68 år vill egentligen inte gå i pension men har börjat att trappa ner på sin tid en aning. Hon arbetar idag 75 procent och tanken är att hon ska gå ner till 50 procent efter sommaren.

- Jag tycker att det är jobbigt och jag behöver trappa ner långsamt. Jag har familj med barn och barnbarn men det här har varit ett sätt att leva för mig. Hela familjen flyttade till Östervåla och jag har fått förmånen att jobba med mitt intresse. Så jag har inte bråttom men samtidigt är det klart att en del av utvecklingen är att det kommer in nya i organisationen.

Mycket att vara stolt över

Det finns mycket att vara stolt över såklart men Mariann pekar specifikt ut två områden som hon tycker är viktiga.

- Jag är stolt över att ha varit med och påverkat för att få till generösa fjärrlån. Speciellt inom kurslitteraturen. Då hjälper vi till att höja utbildningsnivån och det är jag stolt över. Sedan är jag också stolt över de språkstimulerande arbete som jag har genomfört i förskolor och skolor, det är så oerhört viktigt säger Mariann.

Tack Mariann för allt du gör och för allt du gjort!

Läs fler nyheter i serien mål och mening:

Graniten och Kvarnängen förgyller varandras tillvaro